Rapporter om händelser som sker i Landeryd. Redogörelser över vår nutid, som blir dåtid.
2006-10-04 Rapport – Torpet Mossen rivet: Dagens ris till den eller de inom Linköpings kommun som beordrade rivningen. Kommunens svar och anledning: Torpet skulle bort. I kommunens internbudget 2006 står: ”Samtliga fastigheter som blir hyreslediga och inte behövs för kommunal verksamhet eller kommunens utbyggnad ska försäljas eller rivas.” Mossen revs i April. Bör inte fastigheten då bjudas ut till försäljning innan man river!! Det var den 4 oktober som fick vi höra ett rykte att det kommunägda torpet Mossen var rivet. Vi blev direkt bestört över vad vi hörde om det lilla torpet som låg ostört långt inne i skogen. Tillsammans begav vi oss dit samma kväll och fann att ryktet stämde. Av den vackra stugan fanns nu bara tegelrester och en stengrund kvar. Vi frågade närboende om när det skedde och fick svaret att det var tidigt i våras innan tjälen släppte. Så det tog lång tid för ryktet att nå fram. En grävmaskin slog ned torpet på två dagar. Helt obegripligt är vad det är. Mossen, ett torp på Harvestad gårds forna marker som var ett av Landeryds sista torp utan el eller vatten framdraget. Torpet var ett synnerligen välbevarat 1700-tals torp som för några år sedan påkostades av kommunen med ett nytt tegeltak. Stugan hade fungerat som sommarstuga sedan 1960 och hyresgästerna var de samma från 1960 till det att de lämnade tillbaka nyckeln 1996 p.g.a att de blivit äldre, förövrigt medlemmar i hembygdsföreningen och vi var själva där 1996 och hämtade gamla saker. Sedan dess har stugan stått outhyrd. I mitten av 1990-talet såg Landeryds Hembygdsförening till att torpet fick särskilda bestämmelser så att föreningen skulle kunna överta det för att bevaras på plats. Trots detta så blev aldrig fallet så, för föreningen hade fullt upp med uppförandet av hembygdsparken. När hyresgästen flyttade 1996 blev det inte mer tal om det. Vi har alltid tyckt att torpet var ett välbevarat vackert exempel på ett enkelt 1700-talstorp och det vore roligt om föreningen på något sätt kunde vara med för att bevara det. Men så, ibland kommer snabba planer in och spolierar allt. Varför satte kommunen inte ut en annons för att hitta någon som ville hyra ett torp fritt från el? Nej, då är det bättre att riva tydligen. Vi ger den eller de på Linköpings kommun som beordrade denna rivning ett stort dagens ris. Framförallt, det fanns ingen information om rivningen överhuvudtaget, men det är ju det bästa sättet, då slipper man jobbiga motsägare. Hembygdsföreningen hade om inte annat gärna tagit del av material från torpet till reserv vid uppförandet av den nya loftboden i hembygdsparken. Vi har letat som galningar efter gamla timmerstockar men inte fått tag i några utan att behöva betala dyrt då förstås. Vi hoppas verkligen att någon tog hand om de vackra gamla dubbelytterdörrarna och den originella bakugnsluckan från Linköpings Gjuteri, och att de förhoppningsvis inte ligger i en sophög. Synd och skam är vad det. Att riva ett ruckel är en sak, men ett så välbevarat torp det är ett brott mot kulturarvet. Anledningen till rivningen är oförståelig. Ingen vandalism, ostört läge, bra skick. Detta hamnar högt på tio-i-topp-listan över onödigt handlande!
2006-12-29 Rapport – Hus rivet i Hjulsbro: Under mellandagarna 2006 revs ett bostadshus på Möjetorpsvägen 6. Huset har stått tomt sedan våren 2006. Huset uppfördes i slutet av 1940-talet. När Vårdsbergsvägen rätades genom samhället Hjulsbro 1968 byggdes vägen ända intill huset. Detta hus klarade sig men två andra bostadshus som låg i vägen för vägbygget revs då. Anledningen är inte bekräftad men jag antar att huset skulle ha rivits 1968, men att de som bodde där fick bo kvar tills vidare. På tre dagar tuggade grävskopan ned huset. Linköpings kommun var ägare av huset.
2007-03-24 Rapport – Flytt av skolpaviljong: Under lördagen flyttades den röda skolpaviljongen som legat vid Hjulsbroskolan sedan sent 1970-tal. (Närmare uppgift om årtal ska jag undersöka med lärarna på skolan). När jag själv gick i Hjulsbroskolan inrymde byggnaden skolsköterska och skolsalar. Landeryds Scouter har övertagit byggnaden för sin verksamhet. Vid Börstorp i Hjulsbro som förhyrs av scouterna har lokalerna varit för små. Därför blir byggnaden passande. Med start på lördagsmorgonen plockades delar av byggnaden upp på lastbil som körde skytteltrafik till Börstorp. Vid femtiden på eftermiddagen var den sista delen på plats vid sitt slutgiltiga mål. Börstorp är ett av de sista kvarvarande egnahemmen som byggdes i Hjulsbro i början av 1900-talet. Börstorp byggdes 1902, den tillhörande ladugården som revs låg ungefär där skolpaviljongen nu har blivit lagd, något närmare cykelbanan. De sista boende Martin och Agda Gylling lämnade Börstorp 1981. Hembygdsföreningens sekreterare Leif berättar att han minns hur gamle Martin gick nerför den lilla trappen mot gatan med käpp i ena handen och lie i den andra. Så la han ifrån sig käppen, slog ett slag med lien, tog käppen och flyttade sig en bit och slog slänten längs vägen.
2007-03-24 Rapport – Foto dokumentation inför rivning av banverkets byggnader. Godsmagasin och stationsbyggnaden vid Hjulsbro station kommer med största sannolikhet att möta sitt öde genom rivning när Banverkets planer på minskat fastighetsbestånd går till verket. Hembygdsföreningen har fotodokumenterat byggnaderna. Stationsbygganden byggdes 1959 av byggmästare Oskar Gustavsson i Hjulsbro och ersatte den gamla stationen byggd 1902. I ena delen fanns en bostad och i delen ut mot parkeringen var stationens vänthall och Hjulsbros postkontor. Persontrafiken upphörde 1966 och 1979 upphörde fraktgodset. 1993 upphörde postkontoret. Endast en brevlåda vid vändplanen återstår som minne av postgången. Godsmagasinet byggdes 1902, men under 1940-talet byggdes den bortre delen av godsmagasinen till.
2007-12-21 Rapport – Rivning av ”möbelfabriken” i Hjulsbro. Under slutet av november påbörjades rivningen på den omdiskuterade fabrikstomten i centrala Hjulsbro. Först revs en förrådslänga. Den 21 december straxt innan julhelgen påbörjades rivningen av den gamla möbelfabriken, först fick kontorsdelen ge vika för grävskopans käftar. Möbelfabrikens historia är 102 år gammal. Hjulsbro var då nyexploaterad landsbygd. Det var år 1905 som Robert Karlsson uppförde byggnaden och startade en möbelfabrik. Han bodde i nybyggda huset Elinsborg, ”Tornvillan” som låg på andra sidan Mjölnaregatan tills det revs på 1970-talet. I fabriken tillverkades salsmöbler, skrivbord och bokhyllor. 1910 tog disponent Stjärnqvist över fabriken och döpte om ”Tornvillan” till Stjärnevik. 1934 bildades ”Hjulsbro Möbelfabriks AB”. 1959 gick företaget i likvidation och möbeltillverkningen upphörde i Hjulsbro, det berodde delvis på att nya material som spånskivor och laminat användes mer. Därefter användes byggnaden av Könke & Co som kartongfabrik till mitten av 1960-talet. Sedan hade Oilkillers (Hjulsbro sanering) fabriken som lager och senast hade byggnadsfirman Nicklasson och Karlsson förråd i byggnaden. Men de senaste 15 åren har byggnaden stått tom och vandaliserats. Den gamla rödmålade träpanelen kläddes någon gång, troligtvis början 1960-tal, med eternitplattor. Dessa har varit en bidragande del till att saneringen av tomten dragit ut på tiden. Men under hösten har eterniten sanerats och fabriken jämnas så sakteliga med marken. På alla gamla flygfoton över Hjulsbro har möbelfabriken med sin höga tegelskorsten varit en riktpunkt, men snart är även detta över 100 år gamla landmärke ett minne blott.
2008-11-20 Rapport – Rivning av Hjulsbro station. Idag den 20:e november jämnades Hjulsbro station med marken av en grävmaskin. Vid lunchtid var huset helt nedrivet. Under den senaste veckan har arbete pågått vid Hjulsbro station med att sortera och riva ur material ur byggnaden. Stora containrar stod uppställda på parkeringen för att ta emot sorterat rivningsmaterial. Den första stationsbyggnaden på platsen byggdes av trä 1902 och revs 1959, den klarade sig i 57 år. År 1959 byggdes det senaste stationshuset och revs således 2008, det blev 49 år. Trots att byggmästaren Gustavsson använde den tidens hållbara material, blåbetong, så fick inte huset längre livslängd för det. Nu är det helt slut på epoken för Hjulsbro station. Ännu står godsmagasinen kvar, men de kommer att gå samma öde tillmötes. Det enda som, förutom dessa snart rivna magasin, minner om platsens ändamål är busshållplatsen som heter ”Hjulsbro Station”. För efterkommande så kommer namnet framöver att te sig lustigt. Här finns ju ingen station.
2013-08-01 Rapport – Vägnamn vid ”Nya” bostadsområdet – Harvestad
Linköpings kommuns namnberedningskommitté tog fram namn på de nya tänkta vägnätet inom detta område. Namn som anknöt till redan befintlig ”Värmevägen”. Namn såsom Kroppsvärmevägen, och liknande. Detta gjorde ordförande Joakim stött och fundersam. Varför inte i stället använda namn å torp, byggnader och personer i området, tyckte Joakim. Detta medförde att Joakim skrev ett Medborgarförslag, som under 2013 antogs av kommunstyrelsen. Nu har vägnamnen i stället fått namn såsom. Nybrovägen, Högsbacksvägen, Lillängsvägen, Fredriklundsgatan, Ivar Samulessons gata, Klockstapelgatan och Hembygdsvägen
2015-11-26 Lenastugan åker i luften och kommer till Lamderyds Hembygdspark
Änkan Lena Karlssons ställe. Du har kanske lagt märke till det, Lenas ställe alltså. Det ligger lite så där svenskt lagom. Lagom inbäddat bland ekarna, lagom undanskymt och lagom långt från bebyggelse. Stället jag menar är den där röda lilla stugan som ligger granne med det lagom vackra men betydelsefulla återvinningscentralen vid Ullstämma. Från Brokindsleden ser man stugan som ligger likt en svensk sommardröm, rofyllt och idylliskt inbäddad bland ekar. Namnet är Lenastugan och den ska ha uppförts omkring 1890, men stugans namn tillkom först under mitten av vårt förra sekel, innan dess hade stugan inget namn. Vi ska följa vår Lena som gav namn till stugan. Hon föddes som Lena Katharina Eriksdotter den 25 maj 1835 i vår grannsocken S:t Lars, nära gränsen till Landeryd i torpet Lottlyckan på Blästads ägor. Hennes make var drängen Nils Fredrik Karlsson. Han hade kommit till Landeryd 1858 med sin första hustru, jämngamla Anna Nilsdotter och deras femåriga dotter och flyttat in som torpare i Harvestads torp Nysäter. I maj 1862 dog hans första hustru av lung-inflammation. Nils Fredrik flyttade då 42 år gammal till Övre Ullstämma och blev dräng vid Mellangården. Där träffade han 27-åriga Lena som hade varit piga vid gården i sju år. Efter två år ingick de äktenskap med varann och i januari året efter föddes första sonen. De skulle komma att bo kvar i många år och arbeta som statare vid gården för ägaren Carl Johan Ljungstedt. Makarna fick totalt tre söner och en dotter tillsammans. Vartefter att barnen blev stora flyttade de, som brukligt var, iväg för att ta tjänst vid andra gårdar. År 1889 drabbades Nils Fredrik av kräfta och gick bort den 25 mars, 69 år gammal. 53-åriga änkan Lena Karlsson bodde ensam kvar med dottern. År 1891 skrivs de som boende i tillhus (betyder hyresgäst) vid Övre Ullstämma, vilket med stor sannolikhet är att de då bodde i den nybyggda stugan. Möjligtvis byggdes stugan som ett tack till Lena eftersom hon och maken arbetat vid gården i så många år. Intressant är att stugan aldrig fått något namn, alla vid gården skrevs i husförhörslängden enbart som boende vid Övre Ullstämma Mellan- och Södergård. Dottern Amalia flyttade också vartefter och Lena bodde ensam kvar. I hembygds-föreningens torpbok berättas följande om änkan. ”Hon köpte bland annat upp kalvar av bönderna i trakten, slaktade och styckade dem själv och drog köttet på en dragkärra till stan, där hon sålde det på torget” Änkan Lena Karlsson dog i sin stuga den 11 februari 1901, vid 65 års ålder. Stugan fungerade efter änkan som statarbostad för Sörgårdens statare under många år. Stugan ansågs även vara vägglusfri då den stod obebodd långa perioder. Först från och med husförhörslängden 1912 skrevs namnet Lenastugan. I ortnamnsregistret finns en uppgift från 1930 om att stugan kallats för ”Lena” och ”Lenastället”, eftersom det var där Lena hade bott. Åren 1960-70 fungerade stugan som förråd. 1975 köptes både Ullstämma Mellangård och Sörgård av Linköpings kommun som hyrde ut Lenastugan fram till 2006. 2015 köptes stugan av Landeryds hembygdsförening.